du kommer hela tiden närmre
när du drar dig undan ifrån mig
med tiden spann vi sagorna till halm
minns hur jag höll kvar när du höll takten
föll in och föll ur en roll efter en annan
tänk
att någon som du får ta över mig igen
tänk
att någon som jag ligger under dig
igen

allt jag har
strumporna du glömde insparkade under sängen
tusen bilder tusen till
din blick som säger älskar dig
när du fortfarande kunde uttala orden
min som har ett ljus som försvann
ett sällsynt fenomen ett
norrsken från april
jag gör allt du vill
jag ljuger jag gör ingenting
det finns ingenting att göra

senare fick jag lära mig
att vara mig för mig
och allt som är kvar att vara för dig
att jag blir någon annan
och jag hatar att du vill ha någon annan
och jag hatar att jag aldrig kan komma ifrån
att det var jag och världen som var fel
när jag var sjuk på ett sjukare sätt
än vad jag är nu

jag glömde bort att ingen annan
ingen annan någonsin funnits
som varit just som vi
så jag sökte oss i sånger
jag sökte oss i texter
jag sökte oss i allt som hade något subtilt
i filmer med sorgliga nej sorgligare slut
nu faller snön och det är ganska exakt
ganska exakt elva år för sent
att ställa någonting till rätta
nu faller snön och jag minns igen
hur vi föll i drivor och varandra

och viljorna-
våra som bröt arm
jag kommer hela tiden närmare
när jag lämnar dig bakom mig
med tiden smulas sagorna till sand
minns hur allting var magnolior
och kyssar immade solglasögon

det sista jag sa dig
var säg att jag får finnas
och jag tar mig igenom dina texter
din meningslöshets kvicksand
och ingenting är om mig
och allting är om mig
jag sa säg att jag får finnas
och du säger ingenting
jag möblerar om, dricker kaffe
du är någonting att spy ut
du är någonting som gått ut i mig
ett ruttet foster som sover kvar
leker dvala i min livmoder


och nu när jag är borta
det du valt
är evigt solsken

i ditt fläckfria sinne.