Rum utan syre
tid utan dagar,
trär en bunker över
sej själv:
Stenarnas ögon är blå.
inuti
hörs en röst

den kan inte flyta
utan sjunker.



*



Våning för våning ner tills solens strålar
inte når ner,
där upphör vår ögonkontakt.



*



Huden knottrar sej
i kvällsdiset.
som att begrava en kär vän
ute på en ensam
kobbe ute i kustbandet,
man ser månen på andra sidan sundet,



*



stjärnorna i staden
med sitt stoft på fönsterglaset.
vind utan segel. kväll utan minnen.



*





tänder ett svart ljus
på nattduksbordet.
hon rullar kula för kula
med tumme och pekfinger
och rabblar sitt mantra
håller hårt i radbandet
blicken är tom




*




tills sömnen öppnar sin port,
utanför svävar skeppet ljudlöst runt
med sina glittrande gator,
det vet ingenting annat än att färdas runt.
Målet är okänt mörkt och kallt