Klockan är runt två på natten,
det är en omöjlighet att somna om,
att ens kunna blunda igen.

Du höll min hand några sekunder, innan du släppte den,

jag saknar dina andetag i nacken på mig,

saknar din värme mot min kropp,
hur mitt hjärta bultar när du håller om mig.

Jag längtar efter att du ska dra din hand mot mitt jeanstyg igen,
inte en, utan två, tre gånger.

Jag önskar att jag skulle kunna släppa taget om allt som skrämmer mig,
glömma allt gammalt som fortfarande kväver mig.

Jag skulle så gärna vilja lära mig andas, på nytt.

Men.

Mina ögon är inte speciellt vackra, ofta fastnar blicken på allt oviktigt,
som andra inte ens ser.

Jag kan inte kyssas, som på film,
jag har aldrig lärt mig aldrig det.

Klockan är över halv tre,
det kommer att bli en sömnlös natt,
igen.