Jag lyckades tillslut fånga några minuters sömn i natt.

Jag mådde dåligt när jag somnade,
jag mår fortfarande dåligt nu när jag vaknat.

Djupare, hårdare, starkare.

Jag gråter, jag är ledsen,
jag vet inte varför,
jag har inte någon direkt orsak att vara ledsen, inte nu.

Jag har ont,
det trycker, rispar, bränner,
alltid lika hårt,
jag vet inte varför, jag har inte slagit mig.

Jag vill dö,
därför att jag egentligen inte orkar leva,
jag vill leva,
därför att jag helt enkelt har kraft en stund till.