I minnets arkiv

hyllan längst in

högst upp

låg det allra värsta

osett och ohört

inväntade rätt tillfälle

att visa sig

det värsta jag sett

var inte värst

det var ännu värre

osynliga spår efter dig

brände på min kropp

rädslans tårar

ylade nej, nej

och jag önskade

att de aldrig visat sig

helvetet var tungt nog ändå

att bära