Hur ska jag definera detta ,
vill så mycket men livet vill annorlunda.

Får man bara tänka på sig i själv i dessa stunder
eller ska man ge hela sig till alla och envar.

Har jag ingen talan , alls.
Känner att livet är så orättvist just nu.

Men jag kommer att kämpa med näbbar och klor,
har stöttat och hjälpt mina barn till den grad
att jag själv har försakat mina egna önskemål.

Till vilken nytta ! Nu är det nog !
Kan man ta bort den viktigaste personen i sitt liv
så tänker inte denna människa krypa !

Jag är värd så mycket mer och stänger igen
dörren tills en förlåtelse kommer!