Jag tittar ut över viken. Vattnet ligger blankt och rofyllt.  Solnedgången rodnande i skymning som går mot natt. Lugnet har lägrat sig efter barnens badande. Stoj och skratt.

Efter att ha bryggt en kanna te, tittar jag ut igen. Och får se två obekanta män komma gående på stigen. Jag blir misstänksam. Detta är inte några som bor i området.

Männen, båda med högerarmen gipsad, slår sig ned vid träbordet invid stranden. Bordet, där det nyligen druckits kaffe, saft och bullar, i harmoni.

Männen knäpper upp varsin starköl. Halsar törstigt. Är redan lite yviga i sina gester. Så det är väl inte kvällens första.

Efter en stund anländer en kille på moped, med en kompis som ressällskap. Efter lite snack och puffande på varandra, får mopedkillen upp en bunt sedlar, som han slänger på  bordet.

En av männen viftar uppfordrande med sin friska arm. Mer pengar slängs på bordet. Tydligen tillräckligt, för mannen kastar fram två små påsar med vitt innehåll.

De sitter alltså och dealar knark, på vår lilla badplats! Vårt paradis är besudlat av kriminella, som tycker att detta är en bra plats i skymundan, att idka knarkaffärer på.

När affären är klar, reser männen sig och går iväg. Förmodligen körde de bil hit. Andra kommunikationer finns inte i området. Så då är det rattfylla också.

Lite tagen på sängen av vad jag sett, och rädd, vågar jag inte skrida till handling. Men nästa gång blir det samtal till polisen direkt.  Ormarna är nu igenkända.