Svalkblank
ligger sjön
utan minsta
krusning

oskyldigt
ovetande
som spädbarnets
släta hjärna

dess huvudskål
kan anas 
i ljusspel
mot stränder

ändå vattenfylld
av vetande
minnen 
och mening

på botten
vilar dåtidens
lämningar

i den åldrade
hjärnans
vindlingar

spädbarnets
ovetande
erfarenhet
av nedärvda
sekel

det levande
snittet
mellan jag
och du
speglar himmel 
och djup
simultant