dagarna går och jag väntar på ett tecken

solen går upp och omfamnar 

medan jag drar ner persiennen

orkar inte med dess allseende öga

natten är min vän

min älskare

min räddning

vore det inte för mörkret

skulle jag inte orka ljuset

under täcket min grotta

min retreat

ömsar jag skinn

gråter jag sorg

nalkas jag min egen död

och jag drömmer

medan dagen fortgår

med all dess buller

inuti mig är det tyst

en inre frid

som sprider sig

och jag känner

jag är nog färdig nu

som ett fullgånget foster

ska jag födas ut

in i mitt nästa liv

livet efter dig

där du inte längre finns

jag bävar