Jag väntar
tyst
på att tiden går
så långsamt
att jag hamnar i symbios
med det långsamma
stilla
det tysta

behöver svälja vatten från kranen
måste absorbera solljus från fönstret
jag måste byggas
men att leva ensam
bryter långsamt ner mig till atomer

Jag vill inte bara höra regent som smattrar mot fönsterrutan
vill inte bara känna solstrålarna väcka mina svullstna ögon

Men ändå sitter jag här
och väntar