På dagen när solen sken besökte jag en H&M-butik vid Nordstadtorget i Göteborg. Där hängde en vacker vit bomullskavaj för bara 795 kronor tillverkad i Bangladesh. Jag provade kavajen som var sval och skön och framhävde min solbränna. Jag såg framför mig hur min älskade skulle titta på mig då jag mötte henne i Majorna om bara några timmar. Jag drabbades av sådan lust att köpa den och bära den på vägen mot mitt möte.
Under tiden som dagen gick mot natt och kväll och vi åt middag med tända kandelabrar och sedan älskade i hennes sovrum hängde kavajen vit och tyst i hennes hall. Men framåt småtimmarna trädde alla arbetare som producerat kavajen fram och berättade sin historia. Det var den mexikanska flyktingen som slitit ont på bomullsfältet i USA. Det var fabriksarbetare med astma och eksem som färgat bomullen i Indien. Det var den syriske flyktingen som tagit emot petflaskor på en soptipp i Neapel. Flaskor som sedan fraktats för sortering Kina av barnarbetare och smälts till knappar i Bangladesh. Det var de filippinska sjömännen på det bekvämlighetsflaggade fartyget som riskerat sin liv under en storm på Indiska oceanen och som fraktat kavajen i en bana runt nästan hela jorden innan den nådde mig.. Det var den unge studenten Philip i Newark som under hela sin uppväxt andats in röken från tjockoljan som var bränslet till båtarna i Newarks hamn. Svavlet från tjockoljan i bränslet hade trängt ned långt i hans lungor och gjorde svårt för honom att andas.
Fram trädde också den superrika redaren John Fredriksen från Norge. Ägare till fartyget m/s Gertrud som fraktat kavajen i en stor container. Tillsammans med några svårt hörselskadade valar som inte längre kunde kommunicera på grund av det höga ljudet från motorerna i hans fartyget försökte han stämma upp till en lovsång för den fria världshandeln, men det var ingen som hade lust att sjunga i mörkret.
När vi vaknat åt vi frukost tillsammans i min älskades kök. Det var en underbar sommarmorgon och fåglarna kvittrade så förhoppningsfullt. Visslande tog jag trapporna i stora kliv och gick ut på gatan i min nya kavaj. Nere vid Jaegerdorffsplatsen såg jag stenafärjan Stena Danica fara iväg ut mot Älvsborgsbron och vidare mot Vinga och det stora havet.