Humör är ju fantastiskt. Hur det skiftar i allsköns skala från kvillrande glatt till mulnaste grått. Hur det är att vakna en morgon och inte vilja kliva ur sängen. Bara att dra täcket över huvudet igen och borra ner huvudet i kudden. Allt känns grått, trist och hopplöst. Gott då att få somna om och förhoppningsvis vakna en smula gladare. Hur doften av kaffe kan få livsgnistan att tändas. Känslan av nystart när solens första strålar träffar ansiktet genom halvöppna persiennen. Glädjen av barnaskratt sådär kiknande - det borde gå att sparas på burk att öppnas vid dipparna. Eller hundens kärleksfulla skutt mot en när man kommer hem, svansviftningen och blöta pussarna som så frikostigt ges. Hur du är mittpunkten i den lille bäste vännens värld. Kärlek på hög nivå och riktiga humörhöjare som fyrfota varelser är. Det viktigaste av allt är dock att inse att humör är föränderligt. När de deppiga tiderna omsluter en så finns ljuset och glädjen alldeles intill om än lekandes kurragömma.