Jag är orolig över alla substanser du tycker i dig. Du säger att du söker ett rus.

Det skrämmer mig. Jag vill inte tro att jag är viktigare än någon annan, men det gör mig ledsen att du vill ha så många kemikalier i kroppen när vi träffas.

Det känns som att det blir i större mängd och fler på samma gång. När en ny tablett dyker upp blir jag orolig och lite sårad.

Det ringer varningsklockor hos mig. Du har inte berättat mycket om ditt "tidigare liv", förutom att du prövade allt förutom heroin. Jag bara undrar var det kommer sluta om det fortsätter i samma takt som nu.

Det skrämmer mig att jag vet att jag inte kommer må bra om jag ser dig i en sådan situation. Men även att jag är för envis för att gå därifrån. Det kommer göra så ont om du går för att söka ett rus.

Hur mycket av dig tycker om mig och hur mycket är det substanserna?

Jag dras till dig oavsett hur tankarna snurrar. Vi har haft fantastiska dagar. Dagar när vi fastna med varandra, i våra samtal, oavsett innehåll. Jag uppskattar de dagarna. Frågan är bara om du uppskattat dem.