Mina föräldrar som nu är döda lyssnade gärna på musik. Om söndagseftermiddagarna när min mor strök och min far läste Johannesevangeliet på grekiska satte de på Philips radiogrammofon. Favoriten var en skiva med Mozarts konsert för flöjt och harpa på ena sidan och klarinettkonserten på den andra. Det var en upphöjd, fridfull stund. Utanför fönstren vandrade årstiderna förbi genom trädgården medan tonerna klingade därinne i ögonblick och evighet. Förmultnade är deras hörselgångar nu, deras själar upplösta. Tonerna har klingat ut. Men till och med när varje atom i världsalltet glidit isär till ingenting kan ingen ta ifrån dem att de en gång levat och förenats kring den välljudande musiken. Det är stundens oåterkalleliga seger över tidlösheten. De levandes triumf över döden.