Du sömn, kom finn mig,
led mig i din famn.
Du dröm, befinn dig,
nära, viska ditt namn.

Viska ljuvt, uti mitt öra,
viska svagt, och så,
se mig komma, och förgöra,
vad som dagen ville nå.

Inget starkt som hoppets makt,
inget starkt som vilans sköte.
Inget starkt som drömmens prakt,
inget starkt som nattens möte.

Dagen randas, solen värma,
de som famnat livets gåta.
Må de leva, sakta närma,
att de sovande förlåta.