Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi kallar henne Lena Olin...

Tycker du?
Jo, men du besitter samma liksom adliga drag eller vad man ska säga?
Aha, tycker du?
Jo, det gör jag.
Så vad ska vi göra åt det här då?
Vad menar du?
Känner du något för mig?
Jo, men det gör jag.
Fast jag bor ju i Stockholm och du bor ju i Hökerum va det va?
Jo. Jag vet. Och jag vet inte?
Hon sträcker ut sina händer. Jag möter dem. Hon har lena händer. Lena Olin.
Tycker du verkligen att jag är som hon?
Ja det tycker jag.
En kille med långt rött spretigt skägg säger något på engelska som jag inte uppfattar.
Fattar du vad han sa, för jag har ingen aning?
Någonting om att de stänger uteserveringen.
Aha.
Så jag tänkte som så här... vi skulle kunna gå upp på hotellrummet och liksom dela vinaren?
Aha, hm...
Sitta och snacka lite...
Jodå, absolut
Är du okej med det?
Absolut!
Frågan är bara hur vi ska ta oss in?
Hurså?
Utan att bli upptäckta?
Utan att bli upptäckta?
Så inte vi måste betala extra för rummet.
Du, de är två sängar på enkelrum av en anledning.
Vilket är...
Att man betalar för två oavsett.
Så mitt jobb vill att jag tar okända män på mitt rum.
Skulle inte säga det men det finns inget heller som förbjuder det.
Don't be afraid to ask.
Indifference kills everything
Lena Olin. 43. Olyckligt kär. Olyckligt gift. Olyckligt med mig. Tre barn. Överlevt cancer.
Jag trettiotre, på vift.
Hon vill så gärna
Och de vill jag med
Bryta förtrollningen.

Ismannen.




Prosa av Alexander Gustafsson
Läst 236 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-09-04 15:29



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Vänta det oväntade, lev det du inte trodde var möjligt!
2016-09-06

    Orkiden
Tron försätter berg...vindar vänder...hoppet är det sista som försvinner.
2016-09-04
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson