Redan medlem?
Logga in
Glaskropp
Åkern ligger som en utstakad gräns mellan fåror. Som groparna i mitt huvud måste stävjas. I hårsäckarnas gömslen finns hållpunkter som en karta. Där kan du hitta mig. Jag kammar och virar hår som en lök. En huvudstad begråts. Vid min sida svart päls. Fingrarna håller ihop hudflikar i det inre rummets flagor. Rotar för att finna rester i en ryggkrök. Du somnar om som en viskning. Säcken av lärft fylls av kråkfjädrar. Deras hesa rop genom tyget. Muskelminnet värker som ett spratt. Marken skälver av sönderfall. Fyller munnen med mylla på tillväxt. Beskt. Kryper ihop för att rymmas i din glaskropp. Hovrar.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Kozo
Läst 289 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2016-09-03 08:41
|
Nästa text
Föregående Kozo |