Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glaskropp

 

 

Åkern ligger som en utstakad gräns mellan fåror. Som groparna

i mitt huvud måste stävjas. I hårsäckarnas gömslen finns hållpunkter som en karta.

Där kan du hitta mig.

Jag kammar och virar hår som en lök. En huvudstad begråts. Vid min sida

svart päls. Fingrarna håller ihop hudflikar i det inre rummets flagor. Rotar för att finna rester i en ryggkrök. Du somnar om som en viskning. Säcken av lärft fylls av kråkfjädrar. Deras hesa rop genom tyget. Muskelminnet värker som ett spratt. Marken skälver av sönderfall. Fyller munnen med mylla på tillväxt. Beskt.

Kryper ihop för att rymmas i din glaskropp. Hovrar.




Fri vers (Prosapoesi) av Kozo
Läst 289 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-09-03 08:41



Bookmark and Share


    ej medlem längre
studsar och suddar ut ekot-
bara svaret, Stannar kvar+
2016-09-03

  Scarlett Miryam VIP
Men ja! Låtsas att jag skrev Isminis kommentar härunder, och jag hör kråkfjädrarna genom säcken. Också en sådan jag tänker att man läser igen.
2016-09-03

  i af apa
ja marken
skälver
av sönderfall.

hovrar är ett fantastiskt
litet ord!
2016-09-03
  > Nästa text
< Föregående

Kozo
Kozo