Genomborrad av änglsans svärd talar fördömaren
han ses som ett såll
vars mod runnit ut
vattnat sten och sand


med lånat ord från kärlekens budbärare
kastar han nu pil på sin nästa

hårda knuten och svarta bindeln
bevilja ej sjävkännedomens läkande kraft
till besinningens växande klarhet

hans hunger efter evigt liv bojar hans mörker
till cement
trasslande bokstäver skakar hans förvirrning

rapp snapp viner rättfärdighetens piska
späkad rygg krypande på knä
ropar han efter nåd

men hur kan kärlekens
röst når fram till en nåldynas hjärta
när varje nål har vänds sina spets utåt
och varje öga är begrav i vadd

synden
rättfärdighetens dåre
knark vars kick är
att söka nåd och förlåtelse

synden en transparant illusion
red smoke just red smoke
skingras lätt av den som har ögon att se med