din storebror
saknar dig



han leker med bilarna
säger pappa och mamma
kör den blå
han sitter bak
med lillasyster bredvid



- - -



och jag räknar gröna dagar, diarieför för att du ska finnas, finnas i vagga och fotoalbum. för att mina bröst ska ammas som de en gång gjorde av honom. jag undrar hur en längtan
kan vara så grym


och jag undrar varför mjölken inte
slutat komma.



och det är sant
att ibland struntar jag i den där koppen kaffe, bara för jag tänker den ska smaka unket, spottar snusen och häller rödvin i slasken. rotar bland flyttkartongerna efter småsmå byxor i storlek premature och breda byxor i töjbart mått. vissa kvällar är jag nästan lycklig, för visst måste det ha funkat nu, nu just ikväll,




men varje röd dag
visar pinnen

bara ett


streck



- - -



streck,
dra streck, jag vill dra ett streck

över nio månader
av fulla tamponger som delar sopkorg med bajsblöjor
i endast storlek fyra,

men jag har snart tappat allt mitt hopp, fast jag sökt nytt i varje ställning, och jag kommer nog tappa mitt liv, för jag kan inte se det utan dig. och jag gråter när jag blöder och jag skäms för någonting måste vara fel.
mina ögon känns tomma och mina smala fingrar domnar bort såsom du. vissa morgnar sväljer jag mer ångestmedicin än jag borde, och ibland är jag rädd att gå under, för hur kan man sörja ett barn som aldrig fanns. hur kan man förstå att man fick ett men inte fler.




alla hans lekvänner, är syskon nu
utom han
och alla deras mammor

ammar igen



och vi,
vi bara sörjer





ditt liv som aldrig blev