Idag lämnar jag hela världen utanför.
Idag är en sån dag som jag mår, sådär som bara jag kan känna att jag gör.
Såhär att jag stängt dörren men ändå gömt mig innanför.

Idag sväljer jag hårt,
men inte så att jag får ont i halsen,
jag önskar att jag bara skulle kunna spotta ut allting,
släppa ut all gråt som gömmer sig där,
djupt inom,
mig.

Jag vill släppa det,det som gör så ont,
men jag hittar det inte,
når inte dit,
orkar aldrig hela vägen fram,
dit jag vill.

Jag vill knäppa mina händer,
be en stilla bön,
men det går inte, inte nu,
jag känner inte,
jag har förlorat min plats i kön,
tappat min tro,
precis det som jag alltid varit rädd för.

Jag blir sittandes på en sten,
vinden är kall, berörande skön,
den låter mig vara, precis som jag är,
den viskar till mig, trots att jag aldrig lyssnar.

Idag lämnar jag hela världen utanför,
isolerar mig totalt,
samlar kraft,
för imorgon när jag vakar,igen,
då kanske livet är underbart.