ibland. när jag glömmer bort verkligheten. kan jag tro att vi fortfarande bor tillsammans. då känns det som om du bara lämnat huset för att gå ett ärende. eller att du närsomhelst borde komma hem från jobbet. ibland. när månen skiner in genom kalla fönster. minns jag hur våra kroppar var ett. att vi började och slutade i varandra. och då minns jag hur du slet ut det som var du i mig. lämnade ett öppet sår. vände dig om och gick. jag räknar trådarna i spindelväven. som trädets årsringar berättar de för mig hur länge jag vandrat ensam i detta tomma hus.