Hej alla läsare!

Ja så är det dags för att svara på ett nytt brev från ännu en bekymrad läsare här i min lilla hjärtespalt!
Idag kommer brevet från en medelålders man som skriver under signaturen "ensamt fastän vi är två"
Så här skriver han:

Kära Ragnhilda!

Jag är en medelålders man som levt tillsammans med en lite yngre och mycket vacker kvinna i snart tolv hela år.
Vi har haft det fint tillsammans för det mesta även om det ibland uppstått konflikter så har vi kunnat lösa dem och gå vidare i våra liv.
Men nu har det uppstått saker som verkar olösliga för min fina vackra kvinna har hittat en annan sedan snart två år!
Vi bor fortfarande tillsammans, inte minst för våra två barns skull som vi tror behöver oss mycket bägge två!

Men nu orkar jag snart inte ha det så här något mera, för trots vår tvåsamhet känner jag mig så fruktansvärt ensam, nonchalerad och jag tycker även att hon inte visar mig den respekt jag förtjänar. Dom har sina stunder titt som tätt, och ja, jag har frågat om och om igen om hon verkligen inte borde ägna tiden åt mig istället men hon säger att de där stunderna som tenderar att bli rätt långa är sååå avslappnande!

På kvällarna ligger hon på sin kant med sin vän och jag väntar tålmodigt på min tur, men hon somnar alltid ifrån mig och jag ligger där med mitt stackars hjärta som bara känns tommare och tommare och jag har sedan svårt att somna!
Herregud, jag är rent ut sagt förtvivlad, kära Ragnhilda och jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Jag har blivit brädad av en iphone och det verkar inte längre finnas plats för mig i hennes liv!

När vi pratar om det säger hon att hon förstår vad jag säger men hon tycker inte att hon behöver ändra på det för det är ju så korta stunder och hon blir så avslappnad av att sitta och pilla med det där spelet hon har på sin iphone på sina lediga stunder.
Men jag har mätt upp tiden och de där tjugo minuterna där, en halvtimme någon annanstans, trekvart i pannrummet, fyrtio minuter på toaletten flera gånger per dag, ja faktiskt även mitt i natten!
Det blir till många timmar under en dag!
Och som sagt det är ett pillande på den där satans iphonen varje kväll tills hon somnar!

Alla dessa timmar, all den uppmärksamhet som hennes kära iphone får, gör att jag helt hamnat vid sidan av.

Jag finns snart inte mer.
jag krymper av denna kärlekslöshet jag upplever och jag får för mig att de där pussarna jag inte får, dom går till iphonen!
Ibland tycker jag mig höra henne väsa ett litet dovt "My precious!"  följt av ett smackande ljud som skulle kunna komma av att hon faktiskt pussar på iphonen!

Jag har försökt att prata med henne och hon säger att hon förstår men fortsätter som innan, ändå.
Jag har föreslagit att hon är spelberoende och kanske borde läggas in på något avgiftningsprogram men då blir hon förbannad!

Kära Kära Ragnhilda! Nu måste du säga hur jag ska lösa det här! Jag saknar hennes närhet, hennes närvaro så mycket och denna situation hotar nu hela vår familjs tillvaro, hur ska jag göra?

varma hälsningar

"ensamt fastän vi är två"



Kära "ensamt fastän vi är två"!

Jag läser ditt brev med en bekymrad min, det kan jag säga. Men jag kan inte säga hur du ska lösa det här.
Eller det kan jag kanske, men då blir du nog ledsen. Men jag prövar om du lovar att inte fuktskada tidningen ifall du börjar böla när du läser, använd ett hushållspapper av bra kvalité och snyt dig ibland så du inte snorar ner vår fina tidning!

Mitt vanliga råd till er som har så stora bekymmer att de inte går att lösa och där motparten inte vill lyssna är; gör slut med fanskapet!
Ja, jag vet, det är hårda ord och att jag är partisk, men din fru orsakar dig mycket smärta så som hon agerar mot dig, jag tycker hon brister totalt i respekten mot dig som människa!
Det brukar också betyda att kärleken är slut. särskilt när detta har pågått under så lång tid!

Hon var säkert fin och kärleksfull en gång men det verkar ju vara över!
Du måste helt enkelt flytta om inte hon är intresserad av dig eller beredd på att ändra på något för din skull.
Jag ser henne som mycket självupptagen och jag tycker hon utnyttjar din snällhet!
SÅ sluta tramsa! Ta tag i det nu! Kanske hon vaknar till om du börjar flytta!
Barnen mår faktiskt inte heller bra av att vara i en familj där kärleken har slutat flöda. Även om det är jobbigt för dom med en skilsmässa så mår de ändå bättre av det i längden än att ni ska hålla på så där!

De här mobilerna är ju något som skapar ett så starkt beroende att de verkar närmast omöjligt att bryta! Något som tillverkarna vet om och det där ljuset som skärmarna släpper ut har man skapat just för att hålla kvar människor så länge som möjligt vid skärmen!
Ljuset har en slags magnetisk förmåga och får användaren till att vilja vara i det mest hela tiden, beroendet stärks ju mer brukaren av mobilen är i detta ljus!

Men, det kan faktiskt finnas en annan lösning, och jag hoppas att du inte lipat ihjäl dig vid det här laget då, för det skulle kunna finnas en liten chans att rädda det hela, om det nu verkligen är det du vill, vill säga!

Du måste också skaffa dig en iphone! och så laddar du hem ett spel som du gillar och så ligger du också och spelar på kvällarna tills du somnar!
Kanske upptäcker hon det så småningom och har du nu lite tur så möjligen att hon skickar dig ett sms eller skriver nåt gulligt på twitter till dig!
Då kan du få din chans till kontakt med henne igen!

Men det är ju inte säkert att ni nånsin kommer att umgås mer än digitalt då förstås eftersom du nu också har en ny liten vän att tänka på!

Hjärtinnerliga kramar
Ragnhilda