Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sakta fasas vi ut medan gryningen brinner

 

 

scen 1. monolog.

tredje eonen
sommarblues
sanktionerade sommarträd
brustna löv
gråa stammar
sol över nejden
värme
svett
injektioner
mestadels skuggor
genom svarta nätter

scen 2. svartvitt.

stelnade bilder
rock n roll
nästa ställe
du ödelägger
hjärtan
bränner dig gärna
i milsvida duster
bluesen i blodet
vi puffar något
häxmixat
svampar och peyote
den där jävla kaktusen

scen 3. Stackato.

tre mil mellan
varje kvart nu
världen
ljus och hög
din takt
är min takt
vi har inte dansat
ännu
orkestern spelar limbo
du har din trekantiga hatt
med korvaskinn

vi är överens
om att allt är åt helvete
så länge det är åt helvete

det var barndomen
som sabbade oss

Akt 2. scen 1. Förödelsen.

dansbanan har
ruttnat ned
det växer träd nu
i hagen där den låg
gräset vajar
torrt och högt
i vinden
det enda som hörs
är några tokiga fåglar
som sjunger stilla
i Oktober

midvinter
allt hänger
upp och ner
precis som midsommar
fast tvärtom
men dricker gör vi
och jorden snurrar
och månen likaså
allting snurrar
fortare
fortare
sedan långsammare
innan det på
nåt vis stannar upp
fasas ut
precis som vi sakta
ska fasas ut

medan gryningen
brinner

scen 2. tomheten


du kom aldrig tillbaka
med mitt hjärta
säg fann du något
eller föll du bara av

jag följer stigar
som leder ingen vart
du vet när solen går
i moln och himlen
blir svart
känns så inuti mig
ofta nu

kanske för att jag
är gammal
hjärtat multnar
därinne i sin håla

försökte
intala mig
att jag inte älskade dig
som den dåre
jag var

dina gröna ögon
lyste som stjärnor
glimmade ikapp
med diamanter
som du aldrig bar

å du drack alltid
för mycket

du hade något extra
baby
dina mjuka läppar
ditt skratt din blick
din oumbärliga humor

hade du stannat
om jag bett dig

scen 3. drömbilder.

Ibland kommer du
till mig om natten
vi övar
på några steg
flyger över bergen
låter våra hjärtan
tina upp i sakta mak
slingrar oss
fram genom denna
djungel
som livet ändå är
du kysser mig
ömt och långsamt
jag klamrar mig fast
vid din kropp

vi låter skogen och allt
det andra brinna ner
den gamla
dansbanan
hela skiten


medan vi finner
sanning i de
kortaste ögonblick





fade out.






P.G 20221215




Fri vers av Peter G VIP
Läst 237 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2022-12-16 00:04



Bookmark and Share


  till E
Akt 1 använder färre ord men får mycket mer sagt, i min läsning. T o m otroligt mycket sagt i min erfarenhet. ”Det var barndomen som sabbade oss” är en avslutning som lika gärna kunde vara ett hämtat citat ur ”Vi barn från Bahnhof zoo”. Det följer perfekt på de suveräna raderna ”vi är överens om att allt är åt helvete” osv.
Dansbanan som återkommer känns sådär vemodigt småstadssvensk sådär skönt. Bra!

2022-12-17

  Niliboy
I längsta laget trevar du dig fram i fantasins välbeprövade kungadöme! Stilen suger! Å jag. Baxnar!
2022-12-17

  Blåbäret
Att läsa här blev till en resa. En börjans kantighet och ungdomliga, rätt konkreta färgsättning övergår ur erfarenheter till något som blir svårt att sätta fingret på.
Något som blir hela ens värld, utanför de svartvita konturerna. Något som inte går att släppa taget om och är värd sina risker.

Läste fel dock att hjärtat mulnar istället för, som du skrev multnar. Det kändes mer tillförsiktigt och ingår väl i mina försök till hopp
2022-12-16

  Marita Ohlquist VIP
Berörande och vemodigt om det som var och det som inte blev.
2022-12-16

  Sparvögat VIP
Som mörkrets tid vilar svärtan~
ser ljuset i drömmarnas natt…
Berörande, gripande, så
vackert tecknat…
Som fågeln sjunger
stilla i oktober…
2022-12-16
  > Nästa text
< Föregående

Peter G
Peter G VIP