Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Himlens tomhet

 



I

så kom ljuset tillbaka
men jag var kvar i mörkret
trevade mig fram

det fanns sprickor
där ljuset silade in i små
strålar
tillräckligt för
att hålla mig vid liv

jag visste aldrig om jag
skulle våga öppna
mina ögonlock igen


II

det är någonting med rädsla
hur den håller dig fast
när du tvivlar

när du är desperat
efter trygghet

och plötsligt finns den
ingenstans


när allt du har är natten
stjärnorna
kylan

och himlens tomhet





 

Peter G 20240729

 




Fri vers av Peter G
Läst 390 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2024-07-29 21:49



Bookmark and Share


  Solweig Jansson VIP
Vacker och stark text. Berörande. Förtvivlan och ångest - känslor man oundvikligen får uppleva särskilt när man börjar bli gammal och förlorar nära och kära- är svåra att bära. Och vi har inget stöd i vår kultur som skyggar för det svåra. Läste nånstans om unga poeter i 20-talets Sovjet - de träffades på café och läste dikter o grät tillsammans - det lät så fint . . . Vi borde gråta mer tillsammans !
2024-11-04

  Solstrale VIP
Igenkänning och vemodsfylld … det klarlägger och beskriver i dikt hur människan strävar i livet, hur vi alla i denna strävan i tvivel kan fångas … bra!
2024-09-29

  Magica
Berörande, kram
2024-08-06

  siv birgitta.a. VIP
det var bra text o tankarbirgitta
2024-07-31

  Marita Ohlquist VIP
Blir djupt berörd av din text, läser och blir lite blank i ögonen.
2024-07-31

  Sparvögat VIP
Jag finner hopp i ljusets låga ~
som vilar i mörkrets inre…

Berörande ~ som himmelen
bär fridens boning…
2024-07-30
  > Nästa text
< Föregående

Peter G
Peter G