Jag vill öppna dig
öppna sagan om oss
människobloss
lådan i planet som såg allt
falla stiga
ropa tiga
återskapade vårt liv
andra ska se oss brinna
se lågan
inte våra stelnade ansikten.

Missbrukade språk mellan våra
destinationer
distraktioner
nuets avbrutna lektioner
lådan zoomar in i närbild
orden försvunna på filmen
lysande ansikten i samma mörka flygande kropp.

Lådan vred sig av å an
letade efter syndabocken
de skyldiga till känslan av att falla som förföljer oss
vi faller fritt
ändå oförutsägbart
vart är vi på väg?

Svarta lådan är egentligen orange för att man ska hitta den
orange är svart
om planet sprängs
är lådan intakt och genomärlig
kanske sitter det ett barn inne i lådan
kanske ett talande träd
jag vet inte
jag flyger ännu
vi har utvecklats till den snabbaste av alla varelser
sköra tankebubblor förflyttar oss över himlen och havet.

I pricken på skärmen
framför flygstolen
finns ett eget rum
finns uppehållstillstånd
i pricken som rör sig mellan hit och dit
kan vi gömma fallskräcken
så länge vingarna håller sig utsträckta och härmar en fågel
kan människan åka bekvämt
glömsk om vem som gav henne iden om sin farkost
av vem hon fick lust flyga.

Vi reser i en kropp av bilder
ett språk byggt av ensamheten
vi reser
låtsats vara främlingar för varandra
främlingskapet borde förena oss.

Hur lågt kan vi sjunka innan vi vågar känna igen rädslan i en annan människa ?

Fegt hoppas jag på att räddningspersonalen
öppnar den svarta lådan som är orange
jag sitter under bordet i mitt barnrum
klarblå möbler och kalasstrumpor
knäna sammanpressade mot hakan
jag skriver dikter till mamma och pappa
till mina barn
försöker rensa upp
ser jorden närma sig
stormhattar och prästkragar böjer sig i fartvinden.