Den gamla längtans sorgesång

om orden som ristades i mitt hjärta

sjungen av en pennas spets

i vacker skrift så graciös

Nu är udden bruten i flera lager

med flagor som virvlar runt

i ett evigt lagande av trasighet

Allt det grå som är människan

är bara en del av tiden

när himlen badar i färger

väcker den lusten till liv

I soluppgången möts ljuset

tankar välver sakta fram

en ny dag gryr i azurblå famn

allt formas om till skapande