Jag tänker ibland
inte för att jag medvetet vill
och inte för att jag behöver
men ibland formulerar sig en tanke

Det brukar inte vara något viktigt
mer av typen stekt fläsk och löksås
eller kanske ska jag göra raggmunk
för då vet jag att du blir glad.

Ibland tänker jag 
att om jag brydde mig om något
som kanske var mer på riktigt
skulle jag förändras då?

Skulle jag bli medveten 
och kanske engagera mig i samhället
formulera en åsikt
och spela på den intelligens jag vet att jag har?

Skulle jag sluta att betrakta mig
med nedvärderande ögon
inte längre bara se en handikappad gammal kärring
med en fot i graven?

Den  oformulerade tanken skrämmer mig
och jag tvingar undan den,
ner i hålan där den hör hemma,
och bryr mig igen om lunchen här hemma.