JORDETRÖGMAN - min mänskliga lott
GUDOMLIGHETEN - mitt andetag igenom

Att slippa vara slav under gravitation och fängslad av mänsklighetens gisslande villkor pga den kroppsliga lekamen med vår ack så begränsande mänskliga perceptionen är min ABSOLUT högsta önskan...

Har sån stress, det känns som jag MÅSTE inkarnera en gång till (gillar inte människoskapet)
Om:
jag inte når "andens seger över materien) har känt detta sedan jag var 17 år (dvs i snart 100 år :P ) att om jag inte kan lära mig levitera (sväva fysiskt) förflytta saker med tankens kraft (telekinesi kallas det visst) samt att på något vis dela atomerna, lyckas gå igenom en fysisk vägg, och på andra sidan "put myself together" igen, samt att kunna "scanna" och känna av hälsa och utsatta områden och att sedan kunna rikta ljus som att likt laserstrålar operera i levande varelser för hälsa, att kunna modellera och i det förflutna och bädda i framtiden dvs att totalt vara obunden av den sk tiden, och rummet och formen och framför allt NORMEN...

JAG HATAR dessa begränsningar, och de är basen till att jag så ofta "längtar hem" och fram till 2008 ville få hoppa av pga denna jordetrögma och allt dödande, allt kväsande, all idioti jag ser hos mänskligheten som är ett slags hämmande självförintande system.

Men jag VET, och har vetat, enligt min visshet sedan jag var barn (fast i olika insiktsnivåer ju mer jag förstår) att vi inkarnerar om och om igen i olika former och dimensioner i en slags evolution för lärande och uppgraderingar - och att det är SYND, dvs ett stort fel att dräpa liv eller  , så jag har levt kvar pga PLIKT, dels för att inte såra anhöriga och framförallt för att inte utsätta mig själv för stressen att hamna i mellantillvaron som osalig och att få börja om ett liknande liv för att göra klart just DEN läxan med kanske sämre förutsättningar, dvs som att få gå om en klass med troligtvis sämre lärare och trasiga böcker i en skola utan el och med utedass och där mat och mättnad var lyx en drömde om... Typ.

Så att vara människa kan jag sammanfatta med ett ord:
Klaustrofobi.

Många har noterat att jag inte är i min kropp, jag tycks sväva utanför, och jag har ofta en slags högre inspiration, den är lätt för mig, hemmaplan, medan det många ser som självklarheter är det som är så svårt för mig: vänster, höger t.ex, fysisk geografi, matematik och styrdans, inlärande av fakta (gör mig trött och tung) medan trance, kreativitet, ord med magi i från hjärtan och skapande är mina starkaste förmågor och källa till njutning och en vederkvickelse. 

Jag njuter enormt via sinnena, kan sitta tyst och njuta av ögonfröjd liksom många njuter av hur musik fyller ett rum med innehåll som smeker eller lyfter själen.
Smaklökarna ger mig nästan själsorgasm jag ääääälskar att äta, jag älskar fysisk, sensuell, äkta kärleksberöring och vid riktig kärlekserotik då känner jag mig som mest hemma i min Gudinnerlighet, men även hemma då jag målar Vedic Art, skriver.. Dvs ÄR i skapandet.
Sedan gillar jag att improvisera hälsosamma maträtter, där det ena färgsprakande nyttoämnet avlöser varandra i en hälsosam symfoni av smaker, former, konsistenser och färger, hur smakerna balanseras och gifter sig med varandra och vetskapen om vad de olika födoämnena bidrar med för att optimera hälsan, stärka immunförsvar och bibehålla spänst, vitalitet och stöda samtliga kroppsfunktioner..

Jag kan njuta av sinnena som få. Tacksam för det är jag såklart, men jag nöjer mig ändå inte: jag VILL MER!!!

Jag är energikänslig, ordkänslig, tycker mig känna ordens inneboende magi på gott och ont och det gör ont med den mänskliga omedvetenheten omkring mig då jag inte har erforderliga filter. Ja, säger folk ordet "kamp", då ser jag inre filmer och upplever krig, det känns som en bajonett i mig, säger folk "var rädd om Dig" (som vi lärt oss i all välmening) blir jag besviken, känner rädslan som ett väsen komma oinbjuden in, krypandes, kutryggig, mitt i det vänliga leendet av omtanke (dubbla budskap slår ut mitt system) jag blir störtförbannad över att dessa sublima budskap, mentala tankebomber delas ut, samtidigt tacksam för omtanken, men frustrerad över klumpigheten och det tar enorm energi att förklara, mer att förneka och låtsas som det regnar, så kortisol bildas och jag får bukfetma, för jag orkar inte leka språkpolis. Det är så SJÄLKLART för mig att rädsla är såklart inget att uppmuntra till, utan att måna om oss, och att vara just MODIGA om oss, vidare ordet sjukdom, galet, galet ord från begränsande syn på vad som är utveckling, utmaning och liv, jag ser bara FRISKA domar, oavsett vad och utmaningar för att välja ett hälsosammare liv. Kanske därför jag varit hyfsat bra på Mirakel i mitt liv?

Min största utmaning är att orka höra andra prata om ytligheter, krig, sport, om hur de styrs av sina hämningar, jantelag och avund och bitterhet, och hur de acceptera sjuka domar om sin hälsa och lägger sig helt i händerna på att andra ska ta ansvar för läkeprocessen.
Jag blir dödslängtande och nästan sjuk av sånt, så jag får ständigt vara på min vakt för vad jag läser, lyssnar på och vad jag tar in.
JAG GER HELLRE UT. Helst av det uppmuntrande, hoppfulla och goda, men även uttryck för en vrede mot det som känns som grymt, ovärdigt och orätt. Jag kallar det "helig vrede".
Mest vill jag bidra till att påminna om vår inneboende kraft och helst vill jag ständigt påminnas om den. Att leva och se är ju en stor utmaning.

Inom mig har jag upplevt allt från inferno och absolut djupaste smärta från Hell och även paradisk ro, stillhet och himmelsk mjuk eufori och total vila i ingentinget och IBLAND i ljusa stunder ja då lyckas jag tom förändra materien med magi, då är jag lycklig och får ett försmak av LIVET.. Livet bortom detta begränsande.

Att vara människa låst (som upplyft) av sina sinnen kan liknas att vara en plattfisk, Du rör Dig mest vågrätt.

Att vara Gudinna/Gud astralt könlös och att kunna inta vilken form en vill, det kallar jag att vara ETT med skaparkraften det. Ditt längtar jag. Hela tiden.

Vi kan uppnå mer av det redan nu, om vi lyssnar mjukt, om vi finner lugnet, om vi ser med ögon som inte tittar, om vi förnimmer bortom eterfältet, men jag är inte där. Än.

ARRIVA!!!

Tack livet och alla varelser och medvandrare för inspirationer, idag lockade andras berättelser till att jag fick mig att samlat inventera min frustration och mitt varande i en beskrivning och en gestaltning om vad mitt ljus i hjärtat så längtar efter: KÄRLEKSFULL SKAPARKRAFT för en högre gudomlig mening i dansande God, fri uppsluppen ton.

LoveMiracles ♥

Tack till Birgitta Bibbi Mård och alla som deltog i diskussionen om Chakran nyss, det gav mig inspiration att nedteckna min frustration och lite av min resa med kall, mänskligheten i mig som skaver och Gudomligheten som tror sig höra hemma... Där borta.
Dock när jag målade denna tavla, kände jag:
Gud, jag behöver inte dö, jag kan måla ner mitt hem HIT till mig..

Ja så nu ser ni, så ser mitt hem ut, så känns min själ, jag älskar de blå rymderna som smeks av leende helande visa ljus som viskar:
Ja tack ♥

__________________________________

© ORD & VEDIC ART DominiQue NVC Costa
Fullmånenatt till Arlan 17 oktober
Kärlekskapitalets år, 2016 eft.Kr
.................
OBS!
Är i kontemplation och Jag tackar på förhand för eventuella applåder och kommentarer här öppet, och ej via mail: Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥ Lyckoönskningar, kärlek till Dig och ha det underbart Gott!. Tack att Du läste ända hit. LoveBless ♥