En iskall tystnad i ditt hjärta
du vandrar i ekande tomrum
Där, livets knytnävsstora sammandragning

Ge mig liv!
Ge mig plats attt växa!

Klaustrofobiskt vill du ut
rädda dig själv
Trycker desperat utåt, uppåt
Du anar den analkande vågen
och plötsligt översvämmas allt igen

Och drabbad av dejavu
spolas du runt
i din egen livskammare
Upprepat, automatiserat, autonomt
Men instängd är du
ett jagat villebråd
i en ständigt krympande, expanderande värld