och jag stod framåt böjd med ett styck dörrhandtag i näven. lite skrattretande. Nu måste man krypa ut genom hytten för sin nattliga natt kiss.
det är farligt att vika av ifrån sin väg. Och jag skrattar inombords för jag vet vad det betyder... så...
fuck this. fuck it all. fuck everything. kastar bort handtaget...

jävla huvudvärk. Känns som om man går runt med en spik i huvudet. kommer ihåg när allt var sorgligt.
när man vaknade upp efter en sån där dröm. En sån där dröm som betydde att man spytt...

ett glas sa hon... vi tickar iväg på glas nummer tre, på väg mot fjärde. Men det är trevligt och hon ler fint, iaf mot mig. Sätter munnen mot glaset och tar en klunk. De finns tusen sätt att dö på. Detta är en utav dem. De finns värre...
Men dö är fan inte lätt. Dö är svårt som fan. De finns något inom en som alltid kämpar för än, även när man inte vill... Man vill bara blunda bort allt... precis som den här jävla huvudvärken.

"Your not Svensson" och bang dörren i fejset.
pling-plong.
Chris öppnade igen.
"nej jag är fastighetsvärden, jag måste be er att sänka jag har fått klagomål"
Hoppas, liksom, men de va lite kul också, vi fortsatte dricka... dricka kunde vi "jadu Gustafsson, vad säger vi? varsin till eller?" jag flinade lite, dumt "Ja Larsson, de hade smakat den ser ru"
så där höll vi på Larsson och Gustafsson snacket.
"någon brud Gustafsson?"
"Suck, nej du Larsson... Själv då?"
"nej"
"alltså jag fattar fan inte brudar!"
"nej, men vem gör right?"
"de säger att de vill ha snälla killar, men de går alltid efter rövhålen"
"alla har ett rövhål"
"jo men du fattar vad jag menar"
"oja"
"varför är de så jävla korkade?"
"jag vet inte" jag hade faktiskt ingen aning. Och va egentligen bara full och trött.
"kom"
"vad då?"
"vi drar på toaletten och kissar i kors"
"ha?"
"jo men fan kom igen"
"okej"
vi kissade i kors, iaf så tror vi de. Jonas Svensson släckte lyset på toaletten och kort efter de så föll Larsson i badkaret. Jag kissade klart, skakade den, spolade och gick ut. Tänkte inte mycket på det. När de va dags att gå, så kom vi på att va fan Larsson har inte kommit ut ur toaletten ännu. Öppnade, de va fortfarande mörkt. Svensson tände. Larsson låg i badkaret med fötterna över kanten och borstade tänderna. Hela ansiktet va ner luddrat så va även torson. Vi skrattade gott åt honom.
Sedan stötte han på en gammal drake på vagnen in till stan, efter att spytt så de rann ut och blev som en gigantisk pizza på marken. Jag får alltid kräkreflex när andra spyr. Ljudet av när de kommer upp och ljudet av när de landar på marken, helvete, jag börjar ulka också
"fan Gustafsson! jag som borstat tänderna"
"jävla otur Larsson"
"har du tuggummi?"
"Nej tyvärr" Jag har aldrig tuggummi, men folk frågar alltid om jag har eller vill ha. Wille frågade mig en sommar. jag svarade lite förvånat 'nej' och så kom det upp, genom munnen på honom och de liksom gnistrade mot solen. Änna kloakfärgat, grå grönt...
Vi va bara jävligt fulla, de va ett sätt att finna sig i allt. Senare på kvällen stoppade jag en misshandel. De kändes som en film. Några snubbar som sprang efter denna killen, en av dem lyckades sparka undan benen på den jagade och de liksom sparkade och slog mot honom när jag ställde mig bredvid och liksom "hur går det?" dem bara "hu?"
och jag fortsatte "ser jobbigt ut... när ni är klara här så kanske ni hänger med och tar några öl?"
"öh, aha"
"Jag menar när ni är klara med att slå ihjäl stackaren där nere, så kan vi dra in någonstans, dricka några pilsner och snacka lite skit"
De kom av sig totalt, hjälpte killen på marken upp och tokfan skulle med tyckte han... jaja, jag drog några rövare. Men jag ville fan inte dricka öl med dem. De va ju inte riktiga i skallen någon utav dem. Så jag stannade vi ett ställe. "Här ser fan asbra ut! Eller hur?" De blev storögda och gick in. Jag stod kvar, sedan fortsatte jag gå gatan ner...

förbannat. förbannat, förbannat, förbannat... helvetes jävla piss! telefonen gick i ett. Och jag ville bara sova. Men det ringde och ringde och ringde. Sedan tystnade det. Och sedan fortsatte det igen. Och så blev det tyst. Sedan började det igen... Stängde av ljudet, men vibraton va på, buzz, buzz, buzz "snälla låt mig va" gnydde jag. Signal efter signal... "fatta vinken" tyst... också började det om... De va min födelsedag, men jag ville inte snacka med någon. Jag ville bara ligga här och stirra upp i taket, i mörkret.
vänta, kan det vara sant? har det slutat? kanske det har... Jag började slappna av och jag kunde känna hur sömnen va på väg... också började det ringa igen... Jag flög upp. Ryckte loss telefonen ifrån laddaren och kastade den jävla mobilen i väggen "för helvete!" skrek jag "låt mig för helvete vara..." fortsatte jag... mobilen flög i bitar. Allt var redan i bitar.

jag gick ett år utan mobiltelefon. Jag orkade inte med folk. Inte min chef. Inte min familj. Inte mina vänner. Jag åkte till jobbet. Och åkte hem. Helgerna spenderade jag oftast i sängen, undrandes över hur trött en person kan bli. Frös hela tiden om fötterna. Mina tår va lila, blå efter nattpasset. Och de gjorde så jävla ont när man duschade, och jag bara lät huvudet vila mot vägen och bet ihop. Allt kändes som en enda lång mardröm. man pendlade mellan två helveten.