Med frusna fingrar

Ljudet av stickan,
som river mot plånet.
Den skarpa doften av svavel.

Stenen,
som brutits ur berget.
Ditt mejslade namn.

Tänder ljuset.
Tappar tid och rum,
när blicken drunknar

i lågan.

Fri vers av Mow Dean
Läst 431 gånger och applåderad av 31 personer
Publicerad 2016-11-06 00:12

Skriv ut
Spara som PDF

Karina"Kia" Här faller man...ut i svevelstickan som verktyget i H.C Andersen saga Tändstål att kunna göra sig en gnista och få det till en låga som man kan bygga till en eld Att sitta vid eldens värme där ute ... Vittring Annars är det gävlestrandsten*ler* Vackert som att här tänds en låga och som blir berörande varm! 2016-11-28

Nina Nightwish Vacker text. Berör 2016-11-12

Connie Berörande vacker! Saknaden skrivit i sten! 2016-11-10

Öknens Ros vackert om saknad. 2016-11-08

Minona Det känns som tomheten slukar allt Fint skrivet! 2016-11-06

ej medlem längre tycker det här är poesi i full blomning! tack. 2016-11-06

Susanne Klint Martell Berörande fint! 2016-11-06

Sofhia Wirström så fint skrivet till de som ej finns hos oss 2016-11-06

Nils-Robert Vackert skrivet om saknade 2016-11-06

genni Känns som en stor saknad av din andra hälft... fint skrivet. 2016-11-06