I gråt brast alveoler
en gång en dag
nu utantill
i varje andetag
sorgegränder

mitt lilla hjärta
ett mönster ett avtryck
en blåsig snöflinga utan rötter
oartikulerad

du brinner lätt
i rytmen av var dag
i trumslag mellan himlar

det bara är så...













pulsens marionetter skrattar
gråter vacklar








framtiden dukar för
sorgspruckna gränder



jag vill inte mer
till lustspel

jag vill vara med dig i ett land
men att du minns mig utantill








av hoppet
att bli stoppad

att kalla nätter rinner bort från tankar
och öppna himlar
fattar händer
bort från vägar och gränder

jag vill inte leva här
om en endaste själ kan leda mig till en annan värld
innan dagen dött
signalen slår rött

mitt huvud



att någon endaste själ vet mer
än det som driver, river med sådan iver
vet mer om det som är








hur gärna jag berättade
om det sensuella
hur gärna jag önskade att du förstod
hur gärna jag ville stanna
hur gärna jag önskade att du gärna ville
att jag skulle stanna

du visste inte