Vinterbrudens bleka hud

anemisk i sin vita skrud

ej ens en gnutta rosig kind

trots ute blåser iskall vind

Hon väntat länge på den rätte

sökt bland tomtar, män  och vätte

med iskall blick hon dem förtrollar

och med kyla hjärtan skållar

Hålögd vakar hon  i gläntan

bidar tiden i sin väntan