Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Halvmåne



Idag döljer månen
sin ena halva,
men den andra lyser
som påminnelse

Så döljer jag mig
för mig själv,
mörkret höljer mig
i mig själv,
i mina tankars
dystra kappa -

så att jag kan
vistas inkognito
och vara obekant
för mig själv
till hälften
längs en fallande skala
mot botten.








Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 388 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-11-12 12:38



Bookmark and Share


  Stanley Rydell
Som en påminnelse - gissar att den är i kommande. En slags vilsam självinstruktion. Kanske det att låta sig falla i det obekanta är en väg till självinsikt, kanske också självkänsla då man har modet att stiga ned till medvetandets djup (för att låna av Heidegger). Tät dikt, intressant att använda månen så nyskapande.
2016-11-13

  Gunnel Eriksson VIP
Intressanta tankar.
2016-11-13

  Johan Strömstedt
Din text andas vemod. Försiktigheten i det du förmedlar stärker texten.
2016-11-13

  Goraxy 89 Orion VIP
Väl skaldat - Låter litet som någon form av existentialism? Men är vi inte egentligen alla existentialister i någon mån åtminstone?
2016-11-13

  Ingrid Trolle
Men allting går ändå
mot ett fullkomnande
Så även månen.
Pendeln svänger men
stannar alltid på mitten
En fin metamorfos du
skrivit här
2016-11-12

    ej medlem längre
Det är kanske lugnast att inte se sig själv helt och hållet, resten kan vänta!
2016-11-12

  ResenärGenomLivet
En bra jämförelse...tänkvärd...
2016-11-12

  Maria Sundelin VIP
Igenkännande
2016-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP