Och så gryr ännu en oktober
Och jag hasar, stapplar fram över samma broar
klädd i fransar, och slitna, brustna trådar
som snor sig in och sliter i mig, som när du bad mig att stanna kvar

Men barndomen svek oss alla
Alla löften blev lögner, igen

Varje pelare var av sand
Och nu rasar allt igen

Allt jag är, är det jag gör
Allt du säger, är bara ord

För min kärlek är en cancer
Så skär bort mig innan du dör
Allt jag är, blir din ångest
Du överlever allt du förstör

Vän av tystnaden, luften slagen ur en
Det är vad du inte säger, som slår ihjäl mig inifrån

Världens finaste; du står vid världens ände
Och aldrig hade det varit värre

Det finns inga avslut, bara livet efter
Du sa: "enda botet är döden"
Men direkt efter fallet kom kärleken

Igen och igen och igen


Alltid utbytbar
Alltid utbytbar
Alltid utbytbar