jag har vänt mitt ansikte ut och in

en teatermask med självinsikt

en clown i ett självbedrägeri

ett hjärta som gråter, offrar blod i framräckta händer

ett diffust synfält, ett tunnelseende från ögon i nacken

genom dimman skymtar jag en tid då någon log

och ljusstrimmor från en ängel som lyfte mig

zappar igenom min själ men får bara myrkrig, blackout, svart skärm, jag har ingen mottagning mot verkligheten

mina fötter fast i marken, mina armar sköra kvistar, mina händer tunna löv

uppvuxen i en kärlekens öken, i en regnskog av sorg

där alla drömmar vissnat, där allting drunknat inom mig