doften man möts av i din hall
känslan av att du var allt

en nyfunnen vårsol under samma filt
ett syfte med att göra ingenting

ett grönt skimmer från din blick
när du sakta såg dig om

igenom tystnaden
igenom mig

gryningen mot din kind
upplyst i ett ljus av guld

skymtade min reflektion i dina ögon
du fastnade med din blick
in i min
och jag saknade ingenting

känner morgondisets skarpa kyla mot din hud
sköra strimmor stiger från ditt té

snälla håll det nära
sluta aldrig älska


håll mig kvar i handen

följ mig sista biten

när allt rinner ut i sanden

när jag blir söndersliten