promenad till församlingshemmet

med vänner

för att vara med på sopplunnchen

och få lyssna till vacker musik

en överraskning blev det för mig

vår diakon

ville läsa några av mina dikter

hon frågade mig om det gick bra

visst gjorde det det

jag går ut i köket om det känns jobbigt

var svaret jag gav

en underbart god soppa serverades vi

vår husmor gör alltid så goda soppor

vi serverades kaffe och en kaka

då började musiken

lite tyst piano

sen kom sången

det var så vackert och berörande

efter några sånger

blev det diktläsning

först tänkte jag gå ut i köket

jag fick en arm om mig

satt kvar

det var svårt att hålla tårarna tillbaka

det jag skriver ligger så nära mitt hjärta

jag gick aldrig ut i köket för att gömma mig

det fanns ingen anledning

det var mina dikter som lästes

hon som läste gjorde det så bra

jag tänkte flera gånger

har jag skrivet dom dikterna

så var det och jag är stolt över

att någon vill läsa det jag skriver

anits 23 november 2016