En stjärnklar natt vid ledsen sjö, en allé av ljus visa vägen. En gnistrande gata så praktfull och grann, ackompanjerad av Näckens fiol. Svävande toner så mjuka och nätta, jag sakta gå gatan fram. En gata av ljus kan ej bära.

Svävande toner så mjuka och nätta, ett förföriskt gnistrande sken, de föra, de leda, de locka, mig bort från allt ont som jag se. En kyla sig sakta nu spridas, ju längre längs gatan jag gå. Att vada i mörker, att vandra i ljus, mot toner så lätta och nätta. Sjöråets händer nu för mig, ledigt och snällt mot sin vrå, längtan till mörker och lugn jag önska speglings värld nå, dock en gata av ljus kan ej bära.

Svävande toner så mjuka och nätta, en kyla som biter som få. Händer som vänligt mig föra, dit som jag inte kan gå. Ett