De va i slutet av nittiotalet, vi hade alltid varit en "fattig" familj, men vi lyckades göra saker som familjer med pengar gjorde. Semester va en sådan sak, då och då var vi utomlands. folk som aldrig åkte utomlands på nittiotalet kommer aldrig att fatta hur jävla begränsat det va...
Ett år va vi i Rumänien, kort efter någon diktator dragit med hela statskassan... Jag fattade det inte då och jag fattar det fortfarande inte. Hur..? iaf.
Jag började berätta för en arbetskamrat om Rumänien.
"Alltså jag kommer ihåg, det va jävligt fattigt, salt och peppar fanns bara på de finaste restaurangerna... och pizzan... vi hittade en pizzeria, botten va tjock som en knytnäve och de va ett tunt lager med tomatsås och några burkchampinjoner på..."
Jag fortsatte
"smakade bröd utan salt"
Roger (min kollega) skrattade gött... han har ett gött skratt faktiskt.
"å de va grodor där, fanemej överallt, de flesta nedtrampade, intorkade, spröda av solen... tror inte folk försökte trampa på dem..."
"De va bara så många" sa Roger. Vi höll på att tömma en container, jag är inte så bra på mitt jobb, men men...
"ah, precis! grodor och snokar, som något hämtat ur bibeln"
"usch fy"
"påtal om usch... vi va på hotell restaurangen, och till maten så serverades de alltid nybakat bröd... oftast riktigt gott... och jag tog en sån där brödbit, och liksom bet i det... och de va ett hårstrå som jag drog ur munnen..." Roger gjorde en grimas, han är lite som ett stort lekfullt barn Roger. Fast han är nog några år äldre än mig...
"Jag va ingen som slängde något, så jag tänkte nåja och tog en tugga till... denna gången hade jag en sex sju hårstrån i munnen och jag försökte bryta brödet... Alltså det gick inte... De va tjockt med hår, som en kabel... och vi liksom Herr Ober... och han bad så mycket om ursäkt på en blandning mellan Engelska men mestadels Rumänska... och gick ut med brödet i köket... och de blev ett jävla liv där inne... det skreks, saker trillade ner på golvet, saker krossades och gick sönder... De lätt som han hade ihjäl vederbörande... gissa om jag kände mig dum... en grabb på 12 år... och sedan blev de jätte tyst, sådär obehagligt..."
Roger flinade
"De va gatubarn och vilda hundar vid hotellet också... barnen fick inte komma in, men hundarna verkade ingen bry sig om... klappade en på huvudet vid bordet en gång..."
"bet den dig?"
"Nej, men jag hade inte sett mig för... hela huvudet va liksom belamrat med tjocka blodfyllda fästingar... och det riktigt kröp på mig efter det..."
"nej, fy fan"
"men vill ändå minnas att de va ganska fint" min syster försvann, hon gick bort ifrån oss när vi va ute med hotellets liksom barn och ungdoms grupp. Och jag trodde hon va död. föll ner på knä och grätt, höjde händerna mot himmelen i förtvivlan. Men den biten orkade jag inte nämna.
Och så va det en kille i vår grupp som åt mask... Men de finns fan alltid en kille som gör något äckligt, vare sig det är äta myror eller snor eller mask... alltid någon jäveln som går igång på att äckla andra.
en annan gång va vi i Gränna. typ sista gången jag följde med. jag va längst och fick den sista sängen, men säng eller ingen säng... hade inte spelat någon roll.
Jag hade bestämt mig innan vi åkte för att jag egentligen inte ville följa med...