Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
min hjälte!


Manifestation!

in kommer han, glorious, dörren vaggar bakom honom. Som han ser ut, ovårdad, vild, galen... kvinnorna tappade hakan, männen såg mörkt, sedan svart... Vilken tokfan... stövlar in, full... japp, redlös snudd på... ler, skäggig, långhårig, i trasor... Kyparna står stela av skräck, tittar på varandra, som i att säga, snälla gör något... Han glider förbi skylten "invänta betjäning!" Går sakta fram, svingar med armarna mjukt, liksom flyter fram, majestätiskt... i denna vita, kristallfyllda restaurangen kommer han som smuts från gatan... Han går fram till ett bord, redan upptaget och drar ut en ledig stol och bara sätter sig. Lutar sig tillbaka.
"ursäkta mig?"
"mm hm"
"har någon sagt att du kan slå dig ner här?"
"nej" säger han och ler, sätter händerna bakom huvudet
"så?"
"så det va ledigt och jag är trött, gått omkring hela dagen idag"
"well, jag bryr mig inte!"
"nej jag vet, de va därför jag inte frågade. Din sort gör oftast inte det!"
"aha"
"bryr sig alltså!"
"jag får faktiskt be dig att gå!"
"de får du väl!"
"nå!"
"alltså jag tänker inte gå, men du får be mig göra det" han skrattar för sig själv
"jävla hippi skit!"
"mm hm..."
"en äcklig jävla lodare"
"vet du vad?"
"nej"
"words don't hurt me" han tog fram en tandpetare och började lirka med den mellan tänderna. En kypare kom fram, aningen orolig "jag får be dig att gå"
han tittade upp och log "be får du göra"
"seriöst sir, vi kommer annars tvingas tillta återgärder"
Mannen höll tillbaka en gäspning, tittade upp "jaså, såpass"
"ja såpass, och jag tror inte du kommer gilla det"
"hur vet du det?"
"tro mig"
"jag tror dig" han log lite elakt
"okej, vi har lekt länge nog, kan någon ringa efter polisen"
han grinade lite, tippade hatten för ögonen. Sparkade av sig skorna och lade upp fötterna på bordet, Trasiga, smutsiga, stortårna sticker ut genom ett läckert hål ... folk gjorde ifrån sig ett förskräckt läte, samtidigt som porslinet och glasen klirrade till... Det vackraste jag sett. En stor kille, reste sig upp... "nä, nu räcker det! Min flickvän och jag ville ha en trevlig middag för att fira vårat förhållande..."
han tittade nonchalant upp på bjässen "vad stoppar dig?" killen log, saftade till honom med en hård höger och mannen flög till golvet, några hojtade till förskräckt... Han låg där orörlig i några sekunder. "res dig upp" manar killen mannen som ligger ner, han höger ena axeln, sedan andra... tittar upp. Blodvite runt munnen, lite yr, men med ett leende. "jaså vill du ha mer?" sa killen mannen nickade... Killen laddade igen en kypare höll tillbaka honom, men det va inget seriöst, mer som att markera... Hans äckliga tjej klappade händerna i förtjusning och skrek "slå honom, slå honom" vissa människor förtjänar inte allt dem har, så är det bara, men mannen har stil i överskott, tittar på henne bara och säger "hjärtat, jag är fortfarande här om du vill se din kille göra slut på mig" och torkar bort lite blod från munnen, och spottade lite blod på mattan, som redan va röd, men skitsamma. Han reser sig långsamt och sätter sig på stolen igen. Killens tjej drar i honom, klöser honom, hon är galen, klarar inte av att något så förstört hantera situationen med sådant lugn och värdighet. Men killen drar undan henne. Mannen sitter där under tystnad. Klösmärken svider och han grinar lite, använder en trasa och doppar den i ett glass med vatten och vaddar sig lite försiktigt, det har varit en händelserik dag för mannen, som känner sig gammal, på nytt... Polisen kommer in, och hämtar ut mannen, som kommer med frivilligt... mannen är trött. Föreställningen är över. Han trycks in i baksättet och tycks försvinna.
det är detta vi behöver göra. Vi behöver visa att vi finns. Att vi lever!




Fri vers av Alexander Gustafsson
Läst 280 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-06-29 19:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson