bör sova..

sover nästan
som i en dröm..

jag stavar
fram min känsla
av ofulständighet..

som Nör mina
funderingar
plågar mig

om rätt och fel
sant som falskt

ingen vet
ingen ska veta

för fast
mitt sinne söker
ditt hjärta
medan du sover
vakar över dig
så endast vackra
drömmar du får

undrar jag
om det är
det rätta..

bör jag släppa dig
låta dig gå fri?

men de går inte
skriker mitt inre
med hög röst

varifrån får jag då
mina ord skrivna..

likt kyssar på ett ark
..som blodröda spår
av mina läppars konturer

ty
den stunden
jag lät dig vara
utan att känna
hur de
river i min själ

är jag tom

jag måste ha dig
i mitt inre

som ett rivjärn
vissa nätter
balsam andra stunder

- att laga såren med

~~~

så vad är rätt
vad är fel
när min dröm
är min lidelse
till vackra ord
att njuta

sådanna
är mina drömmar
där närhet
är oceaner bort

medan känslan
den brinnande
i mitt låsta hjärta pyr..

~ agneta pichler ~