ibland stannar livet upp
och man funderar över
livets alla gåtor

man saknar och önskar
deras närhet
man fäller någon tår och vet
på ett sätt att dom är - runt i
kring oss

mörkret kryper intill
kylan blir vassare
ensamheten tränger sig på

kanske därför alla helgons helg
nu är så perfekt tid
för att ta sig till gravarna
för att tända upp
och minnas våra nära och kära ?

jag tänker djupare
jag känner deras närhet
när jag tänder ljuset i deras namn

i år är de speciellt av förklarliga själ
då nära älskade släktingar/vänner
ljus slocknade helt oanmält sådär
helt utan förvarning
tårarna rinner nu när jag skriver
när jag äntligen hittat orden

ibland känns de som jag inte
har rätt att sörja
alltså inte ha någon access
till sorgen av olika skäl
som är väl så komplicerade

samma sak med människor
som älskar mig - har jag
verkligen rätt till att bli älskad

eller är allt på låtsas ?
har jag rätt att älska någon då ?

nä det är nog känslan
av övergivenhet
som speglar mina ord
den där förbannade känslan
som förstör mitt liv gång på gång

~

men snart är de en ny dag
med nya krafter

man kan minnas och ha förtröstan
man kan börja tro - att man har rätt
till att älska och vara älskad

~

någon förnedrade alla helgons natt
med hårda skrivna ord

därför vill jag påminna att jag är
helt övertygad att om man minns
- dem sina - efter livet och ger dom
en stund av respekt och eftertanke
- så finns dom närmare runt kring oss
- osynligt men ändock ett vakande
öga - där tankar kan bollas fram
och känslan av samförstånd bli tydligare

~ agneta pichler ~

2/11-2019