att vara eller icke vara
- det är frågan

men tänk att nu
byter jag ut dessa ord
till att älska eller att inte älska

- det är frågan så svår
att besvara

några är dom som sagt
att jag inte kan ge kärlek
alltså känna kärlek
så varm

nästan
som om jag vore
empatilöst stycke
som inget annat är
än egenkär
ja faktiskt sådan som
går över lik
för att nå sina mål

jag undrar då
- från vilka hemska ångestdjup
är sådana funderingar tagna ur

~~~

jo visst dom är två
- nu mera tre

som jag håller av
ja älskar så mycket
att jag svårt
ibland andas har

och detta bara när jag
stundvis tänker deras namn

~~~

när det kommer till vänner
finns dom som jag håller av
väldigt mycket

- ni vet vilka ni är

trotts oliktänkande
trotts små groll
finns vi där för varann

~~~

men när de kommer till
kärlek alltså till förhållande
blir det total kaos

Ni män
dom som jag älskat
över allt annat
säger ofta
att jag är oförmögen
att älska
ni säger att jag är kall
att jag en mask bär
så ni inte längre kan se
in i ögonens djupa brunn

”kall och besynnerlig”
är också ord som klingat
i mitt öra fler än en gång
i mitt liv

undrar nu i skrivande stund
om jag är oförmögen att älska
eller om problemet är långt större

kanske har jag visat
med öppenhet
vad kärlek betyder
för att hålla
förhållandet levande

kanske har jag visat
för mycket värme
gett för mycket
av mig själv
till den man jag älskar

- för glädje och överlevnad
men också för de vi kallar
för njutning

ty
det är den finaste
gåvan vi har

~~~

när du sen kastar sten
i saker jag sagt till dig
i förtroende
- dödar du mig
du puttar in mig i ett hörn
utan en chans till självförsvar

sakta men säkert glider
jag då stundvis i mitt skal

ni vet där - inga ord
längre kan såra

där plåstrar jag om
- mig själv
så mina vingar
kan bära mig lite till

för ingen man vän
eller nära
kan längre stund
döda mig
på samma sätt
då tiden stod still
så förljugen

..i allt för lång tid..

~ agneta pichler ~