faktum är att jag aldrig mått bättre. Charles Bukowski hade rätt när han sa "there are worse things than being alone" and that is feeling lonely. Och det är något jag bara känner mig runt folk som behöver mig för vad jag anser fel anledning.
egentligen är jag sjukt tacksam.
det är ingenting här speciellt för mig och jag låter den insikten ingjuta tröst. vems känslor snackar vi om och varför? så mycket enklare att navigera då! Och det är sant att kyla är värre än värme för kyla kan man inte förhandla med på samma sätt. men jag skulle inte vilja gå omkring i en öken tills jag dog av vätskebrist alt värmeslag. Men de finns något mer ondskefullt i kylan. som om den njuter lite av att tränga sig in i en och borra sig fast i själen och slicka den. värme är mer av misstag och lite klantig.
jag håller hårt i orden. ser ingen mening med att läsa det jag själv skrivit. Inte heller tar jag någon glädje av att bli älskad över vad jag skrivit. Men jag älskar att skriva och kan man leva på det... så kan jag leva med det andra. men det är bara dumt. De är gjort. De finns ingenting där att gosa med eller gotta sig i. visst de finns en och annan rad jag är riktigt stolt över. men man grisar inte ner sådant man är stolt över. iallafall inte jag. jag jag jag jag... denna jag. detta ständiga jag. fy fan va korkat. hade ett långt snack med chefen eller ex chefen skulle man kanske säga... denna sommaren skall JAG cykla tills jag når det jag vill nå.. och det va det jag upplevde sista dagen upp till Sundsvall och det va... även om jag frös. Och regnet öste ner. och kylan va så där ondsint som bara kylan kan vara. den tog alla kroppsdelar den kunde och förvandlade dem till is. SÅ kändes det ändå bra. jag kände mig så kapabel på någotvis trots att de inte alls gick vägen. JAG kan på riktigt "äventyra" hela min framtid för nuet med det... med den känslan. för MIG är det de ultimata på någotvis. "you ride life to perfect laughter" också bukowski. enda anledningen till att jag i huvudet taget vill spendera någon som helst tid med någon är att jag vill ge av vad jag är och jag vill ta och lära av vad dem är... och de finns ett behov utav att vara lite skämig, pinsam med någon, medans man försöker hitta en gemensam grund för man VILL. MEN jag är helt okej med om det aldrig händer.
jag tror jag va skapt för det här. ämnad. kalla mig galen, självisk, självgod osv... JAG är säkert dessa saker. om jag tänker efter så är jag de. nog. Men jag tror jag kommer fortsätta vara sjuk så länge jag lever ett liv som förväntas utav mig. Med ett jobb.. sju till fyra... eller nio till sex... eller mer... eller mindre... För mig är det mycket mer intressant att veta VAD man BEHÖVER. som i VERKLIGEN BEHÖVER. Och om man kan bli vän med vädret så som djur verkar blivit... uthärda det.
handen på hjärtat så hjälper det att inte ha någon annan väg att gå. jag kan inte ha ett liv med någon. prata om saker som behöver köpas. planera hus köp ihop. träffas över frukost... middag och tvkväll... Fan! jag hade tagit mitt liv och detta säger jag inte skämtsamt utan menar det! hela den där cirkusen äcklar mig. jag tro det va därför jag söp så mycket. de va inte så mycket rädsla för andra människor som de va en rädsla att BLI som andra människor. det finns inget tråkigare än en vanlig normal människa... någon som bara tolererar arbetar-tankar och kapitalist-drömmar... och så ska man skaffa ett barn och göra samma sak mot den. de finns inte öl nog för mig att ljuga så. speciellt för mitt egna kött och blod. när denna blivit gammal nog att förstå mig skulle jag böja mig fram med allvarlig men aningen skräck nöttblick viska "spring! spring! se dig aldrig om... innan de sätter klorna i dig också!" faktum är att jag dör hellre ensam som en fyllis än i en varm säng och rena lakan OM det innebär att man måste göra det alla vill att man ska göra. Fan jag måste erkänna att jag är väl full av min egna skit MEN jag gör det jag säger. Jag backar upp det. Och DE är det inte ALLA SOM gör. och det är tvn:s fel. den har vant oss av att tycka något och hela tiden byta det DÄR vi lever efter tvn... tycker med tvn. Tvn säger aldrig att vi måste göra något... NEJ den tycker... tycker vi BORDE göra något osv.
jag tro uppriktigt att jag skiter i allt. Och de är inte utav respekt. De är inte mödan lönt. folk har så små snäva tankegångar. De ger ibland när de känner att de skulle få mer tillbaka.. nä alltså jag vet att de finns geniunitet kvar. Men håll med om att de blir mindre och mindre vanligt. håll också med om att de är liksom en allmänt accepterad grej att köra med.
Fan... tänk om man dör? rent spontant så känner jag inte så värst mycket om att dö. De hade både varit tråkigt och ganska fett najs. De är ju mer man velat göra samtidigt som att så viktigt är det inte, någonstans djupt inne så är man ändå mest nöjd. Och jag har varit där. Och jag är övertygad om att de skulle bli "lättare" nästa gång. Jag är inte så egoistiskt kär i denna formen längre även om jag vet att den erbjuder mig väldigt mycket men de är för många som ränner runt som faxar... och de kommer bara skit ur munnen på dem. pengar, sex, glass, öl och sova. I en lopp. mellan raderna då förstås.
haha jag har bott i husbilen nu sedan oktober. Fan va stört egentligen, men samtidigt inte. vad är de som är så konstigt med det? tycker det är konstigare att jag ska flyga till Thailand och möta mitt "öde" något ju närmare jag kommer det desto mer avdramatiserat blir det. förhoppningsvis en bra start på min cykla runt sommar. Men alla fantasier om att man skulle bli bundis med Harley de skrattar jag åt numera. va fan skulle han med mig till? seriöst. Inte för att jag är värdelös eller ospeciell. Men att göra 270 watts i sju timmar är liksom inte därför jag cyklar även om de vore najs att slippa lida fullt så mycket som jag ibland gör. men va fan... samtidigt varför inte? är jag så speciell att jag inte påverkas av smärta? jag skulle vilja vara.
stark mentalt är något jag vill fortsätta att bygga på. jag har levt länge nog för att våga tro att något gott kommer komma ut ur detta för mig. ledsen att du läste detta. jag måste skriva och jag har inget att berätta egentligen. Allt man vill göra är önsketänkande. ty det är bara när man gör det som man gör det. Och de är bara när det är gjort som det är gjort. korkat att förvänta sig och tro något annat om det.
Men så är det. mycket är korkat. tack för att du läste trots allt. men jag varnade dig! ;)