okej, okej, okej, jag har sagt detta länge nu, jag vet! jag vet att jag har det! så orden har tappat sin makt, jag vet! det är en jävla repris alltsammans... Shit jag är för fan inte blind! Hytter näven mot en tänkt spegelbild utav mig själv baserat på tillfällig självbild. jag kan höra mig själv. Ser mig själv. En jävla råtta som klappar sin egna svans. Men de är dags att släppa taget, om allt.
fumlar runt som en förvirrad man i ett nedsläckt rum, letar efter ljusknappen, i en fördjupad diskussion och man kan känna att det sker. Hur det klicka, man klickar, klickar med andras ord och tankar... "vad som gör en mänsklig är också vad som gör en barnslig!" vad kommer det ifrån? steg i rymden...
"vet du vad?"
"nä"
"alltså jag känner att jag är för snäll hela tiden"
"aha"
"ja, som om jag förnekar världen min sannaste reaktion"
"okej"
"å det är de enda man kan göra för världen, och jag förnekar den mitt sådant, där med förgiftar den, jävla värld jävel, jag bryr mig ändå inte... vill se den brinna, de vill jag ju! Jag är humanist, en maskerad lögnare, en gaphals med händerna för munnen, biter mig själv i fingrarna... Jävla utopi skit! Hur ska detta hjälpa någon tänker jag, men jag vill inte hjälpa världen, jag vill se den brinna... förgås i lågor... dö, dö, dö... för fan... Jag vill släppa lös överlevaren i mig"
"alltså, jag är inte riktigt sådan"
"nä jag vet, men jag säger bara att jag är det. jag har förstått vad som krävs, jag har bara inte längre vilja att hjälpa till. Men jag har lovat mig själv att bli ärligare. Säga vad jag tycker för att ge världen min ärliga reaktion, det enda som kan rädda den, men jag hoppas på hat INTE vänskap... för jag vill fortfarande i hemlighet att världen skall brinna..."
"jag vet inte, alltså jag vill bara leva ett digtal normad liv. Kunna göra episka saker!"
"ja med, men det räcker inte"
"aha"
"kärlek räcker inte. Fantastiskt sex hjälper inte. Droger hjälper inte. Att hjälpa folk som inte kan hjälpa en, total osjävliskhet hjälper inte, ingenting. Världen måste dö. Måste lida"
"varför då?"
"för... För att de är viktigare att jag har rätt, att min känsla för oss är rätt än att det blir bra! jag är en neo-egoist, en hippie nihilist front bakom en själ av en mördare"
"vad då du skulle kunna döda någon?"
"för att bevis att jag kan, absolut..."
"inte annars?"
"de sa jag inte"
"men"
"jag kan döda i annat fall, för att framföra en poäng. För att göra en ståndpunkt. För att göra ett exempel av något så folk kan förstå sig på ett större sammanhang"
"de låter inte som en mördare, som mördar för sina egna lustar"
"fast de kan vara förklätt liksom"
"jo, men varför är det så viktigt för dig att framstå som ett as i text?"
"och inte i verkligheten, dvs i handling?"
"precis"
"jag är ett as ofta i handlig, dvs jag gör inget, visar ingen omsorg, ingen genuint medlidande"
"aha, som"
"jag kan passera mindre lyckligt lottade och bara tänka på hur jobbigt dem får mig att känna"
"mm"
"jag tänker verkligen så här, jag BORDE hjälpa, men jag vill inte. Jag vill inte hjälpa dem, eller mig själv... Jag bryr mig inte"
"aha"
"egentligen vill jag bara försvinna, du vet som Tom Hanks karaktär i Cast Away... Komma tillbaka med långt skägg och långt tovigt hår, med en hel ask med lösa skruvar i huvudet... Bara för att sysselsätta tankarna med massa meningslöshet så jag slipper se det!"
"se det?"
"den totala meningslösheten i allt"
vi fortsätter en stund i tystnad, sedan avbryter jag tystnaden... "¨å det är därför jag oftast är tyst. Inte för att jag inte vågar säga vad jag tycker, utan att jag är rädd att det jag tycker kan på något vis skada utvecklingen åt de håll jag vill se oss ta"
"total destruktion"
"precis"
"du är verkligen mörk"
"jag ser inte längre något som ljust eller mörkt. För, mördare kan vara hjältar och hjältar kan bli mördare... Folk som inspirerar mest, behöver yttra sin egna inspiration... Folk som predikar kärlek, behöver kärleken mest... Det finns en balans i naturen, som inte tar hänsyn till något... resten är åsikter, förhållningssätt, tyckande utav oss och andra medvetna varelser om vetenskapen är sant så är vi bara energi och energi kan aldrig förstöras bara omvandlas... å det är därför jag hellre hjälper än stjälper... allt är bara energi, man tar aldrig bort något utan bara omvandlar... Ta mig tex, anledningen till att jag vill ha 'vackra' kvinnor är inte för att jag bara tänder på 'vackra' kvinnor, utan det är en hämnd mot naturens naturliga selektion. Ett brott mot kontraktet så att säga. Jag är rebell. Mår bara bra när jag står inför hopplösheten utav mina egna beslut. När tid ges att ångra mina synder i mitt egna mentala fängelse... Ropa efter hjälp i ett rum där bara jag finns... Som en man, som virrar omkring i ett nedsläckt rum... Letandes efter ljusknappen... Men det går längre än så... Jag vet att de inte finns någon ljusknapp, å de kommer aldrig finnas någon ljusknapp... och de glädjer mig, men jag går på en då. Per automatik lever jag. Svettas jag. Andas jag. Äter jag. Integrerar jag med andra människor och levande varelse med en vag känsla av eufori blandat med en vag melankolisk känsla utav hopplöshet och meningslöshet... bara droppar i en pöl, de är allt"
när jag va klar och sög på orden insåg jag att jag hade begått litterärt självmord, konversationen låg begravd bakom ett alster av tystnad och kedjan knarrade igen, ljudet från friktionen då 28 millimeters däcken möter asfalt och grus... vindens sus genom löv, som börjar bli märkta utav hösten. Och jag tror på riktigt att jag håller på att tappa fotfäste om allt. Framtiden är ingenting jag bryr mig om. Inte nu heller. Även om det känns bra nu. Inga rädslor, eller sorg, bara lätt vemod och en känsla utav styrka genom min kropp, som just nu är stark... Å allt jag ber den göra känns enkelt. Men svag, trött och frusen hade inte spelat någon roll... Allt är så lätt att förhålla sig till. Och komma ifrån. Ingenting känns verkligt längre med det känns som om jag verkligen ser det och upplever det. Så fråga aldrig mig varför? fundera inte ens över mina svar. Ser det som ett spel. Vi försöker båda komma med något att lägga framför de andra så vi kan komma vidare...
punkt
obs, bara tre kilometer kvar, sedan nästa stopp. Sedan en ny dag och ännu en...