Jag behöver två stängda dörrar mellan mig och månen
för sömnen är ett ärligt barn
i mitt ansikte
i språket mellan mig och världen
mjukaste delen av handen tryckt mot pannan
svart kanin och vit kanin
jag behöver er
för sömnen är ett ärligt barn

Sorgen i människor rör sig fritt
sprider sig utan att fråga om lov
hur kan vi vara så ensamma tillsammans framför Tv-apparaternas
skenande skendödande sken från världen
ätande på sinneshuden
önskar mig trädets regelbundna sömn
rätten att stänga dörren om vintern
för sömnen är ett ärligt barn


Olevda gränslösa kärleken värker under ögonlocken
sjunger i vakenmörkret
att sova är att gå på lina
spänd mellan förluster
för sömnen är ett ärligt barn

Skriver en ballong om oss
en röd
för allt blod
seglar stiger
jag är inuti en ballong
har ännu inte sprängts
jag skriver en ny önskedröm varje kväll
här finns hoppfulla ådror
vattendrag
här finns tystnaden mellan moln
suset av universums evighetsvrål
för sömnen är ett ärligt barn

mina dagliga turer över mattor av frön
på stigen mellan hönshuset och boningshuset
lär mig se med fötterna
Almens frön fastnar mellan tårna
små unika i form och färg
en önskan om att leva sitt eget liv
finna sin plats

Vi ligger så nära varandra när vi drömmer
väntar på vinden
ett segel är spänt om varje frö
dess längtan
i tunna tunna blad
kring blodet levande blodet
utan namn
utan kön
utan religion
fritt svävande


jag behöver två stängda dörrar mellan mig och månen
för sömnen är ett ärligt barn