Ytterligare en kall, frostig dag.
En dag närmare jul.
Familjesammankomsternas tid.
Måste planera julmaten.
Och tillaga den.
Köpa julklappar.
Undrar om jag handlar för mycket?
Eller för lite?
Julkonserter...
Skriva julkort.
Måste jag det?
Ja.
Varför?
Därför att det är så roligt att få julkort.
Men tänk om jag glömmer någon?
Retorisk fråga...
Jag missar alltid någon.
Det är en naturlag.
Fönstren borde också putsas....
Det kan jag delegera till min älskade...
Juldukarna däremot..
Hmmm, det gör jag själv.
Revbensspjällen förra året glömde
jag i frysen...
Hittade dom på nyårsdagen...
Och julklappar...
Varför, varför, väntar jag alltid till sista minuten?
Jag har ju lovat mig själv varje jul att:
"nästa år ska jag börja inköpen i oktober..
Varför köper jag julklappar förresten?
Nästan alla våra bekanta har slutat med det...
Men å andra sidan, då blir det ju så tråkigt!
Det är ju så härligt att efter maten
samlas i vardagsrummet med glögg,
kaffe och julklappsutdelning.
Och Kalle Anka!!!
...Jansson är jätte-viktig.
Den gör jag själv.
Borde dra ut spisen och rengöra bakom...
Det är så tråkigt.
Det kan jag också delegera bort.
Och alla julkuddar!!!
Och tomtar och änglar!!!
Hur ska jag hinna?
Jag hinner.
Starkvinsglögg i år.
Den där goda sorten...
Julfriden - var tog den vägen?
Hur ska jag hinna planera in den?
Men den kanske infinner sig automatiskt?
Ja, det gör den säkert.
Då är det bara att sätta igång....