magamodet
det som infinner sig då hela
gropen stelnar och hålrummet kommer till liv
men lika snabbt förstenas du sjunker
faller
drunknar
ångrar
du återgår till att bära ett hål du vågar inte lyfta
handen i en hälsning
hjärtat för din älskade du
är åter ensam men du kan
ännu flyga