vad vet du om hur en blå himmel känns runt ett på dagen? alltid under uppsikt, aldrig långt borta från det? och frågorna kommer och sångerna kommer och rösterna tar över, det rika och det jobbiga exploderar, och ger upp och hasar fram som skadade kameler i en bongo line? vet inte vad det är eller betyder men det ska stå så för det va så det blev när jag skrev i tanken. Tanken alltid ett steg före. Tanken alltid en dum film utan slut. Kärlek alltid ett fönster till något nytt utan uppföljelse inte heller ett ord, men jag bryr mig inte det ska stå där, så, som det är skrivet. Mitt huvud försvinner in i ett hav av ljud.
du vet allt om allt lida
jag vet allt om utanförskap och någonting annat som jag inte riktigt kan få kläm på, men det gestaltar sig som en känsla inom mig. Som ett tomt eko. En kyla. Typ den jag känt i skogen. Utan att kunna andas riktigt. Utan att sakna något. Någon som bara går genom rörelsen. Vardagen. Gör det som förväntas av en utan att egentligen bry sig. Bara ännu en nummerbricka, ännu ett ansikte som ler utan att förstå varför. Humorn är alldeles för komplicerad för att bli igenkänd.
en cykel i 70 km i timmen
förmultna löv
döden är alltid nära, ibland är det spännande. Ibland är det utan vikt. Ibland skrämmer det en. Men sällan. För sällan. Men det som gör mest skada är när man vet att det finns där, man utmanar det men man känner ingenting för det. Så dumt egentligen. Precis som när flugor vägrar lämna en ifred.
står och kissar medans bil efter bil passerar. Känns som om den tittar. Varför är det så? skulle jag titta? är mitt svar mitt svar eller bara ett svar? hur svettig, blött, trött kan en bli? Hur stor kan himmeln bli? Hur lågt över en kan den hänga? hur länge kan det regna? Och hur mycket vind kan man ta?
skrek idag igen
kändes
bra
om jag inte är rädd
för vare sig det ena eller det andra
vad stoppar mig?
allmänt hyfs?


jag vet inte



men jag vet vad som krävs
för att det ska gå vägen



men


jag tror inte jag vill lyckas. För vad skulle det bevisa?